Tag Archives: Snowden

Springare-gate

3422283_2048_1152

Efter att det under det gångna året framkommit uppgifter om hur polisen mörklagt sexuella övergrepp på festivaler runt om i landet under sommaren, så har frågetecknen varit många rörande hur omfattande hemlighetsstämplingen sträcker sig gällande brottsbekämpning i Sverige. Var festivalbrotten en anomali inom svensk brottsbekämpning, en åtgärd i ett extra känsligt läge, eller var det en bricka i en större struktur?

Den 3:e februari i år satte sig Örebropolisen Peter Springare framför datorn och tog mod till sig att offentligt skildra den arbetssituation han dagligen upplever. Reaktionen blev som att sticka hål på en ballong fylld till bristningsgränsen med instängd luft. Den lilla nålen trängde igenom den tunna men robusta ytan av latex och ut pyste ett tryck som nådde över stora delar av nätet och ända fram till traditionell media. Alla de frågetecken som legat kvar latent under vintern avkyldes åter och kom upp i tö. Vad är svensk polis idag? Vem verkar man för, och är man pålitliga? Kommer de kunna skydda mig när jag behöver deras beskydd?

Polisväsendet är inte bara en myndighet ibland många andra, utan ett av samhällets grundpelare, lokalt och nationellt, i närområden och i rikets beskydd. Deras förtroende sträcker sig utanför enskilda fall och statistik, och handlar minst lika mycket om att etablera en roll i samhällsbyggandet och ingjuta tillit hos varje medborgare. Just därför är det extra viktigt att de inte låter det skapas en distans mellan sig själva och de man är förpliktigade att beskydda.

Peter är ingen Snowden, Magnitskij och van Buitenen. Han kanske inte kommer uppmärksammas i tidningar på andra sidan jordklotet, eller hyllas av en enig journalistkår i Sverige. Likväl är han en visselblåsare och som sådan kommer han både få stöd och kritik. Att som privatperson gå ut och presentera intern information är och kommer alltid vara en vattendelare bland så väl samhällets högsta höns som bland befolkningen i stort. Några ser det som illojalitet, andra omfamnar det som medborgarens rätt till insyn. Men hur vi än vänder och vrider på det är det i slutändan just de få som vågar säga ifrån som är vår sista utpost när myndigheter och storföretag mörklägger och undanhåller viktig information. I sista led är det inte en fråga om politisk sanning, konsekvenser eller ens motiv, utan en fråga kring vad man som medborgare anser samhällets institutioner är förpliktigade att rapportera om.

Jag, som många, står bakom en rättssäkerhet som ibland måste involvera sekretess för att skydda brottsutredningar och individer, men denna sekretess får aldrig gå så långt som att täcka över generella samhällsproblem eller hindra insynen i polisens arbete. Ska man lita till statistiken tycks en sådan ståndpunkt också delas bland åtskilliga poliser och aspiranter. Aldrig har mängden avhoppare varit så omfattande och bristen på personal så akut inom kåren. Bara under året som passerade valde nära 1000 anställda att säga upp sig. Att tvingas till att på bästa sätt försöka hantera en allt mer skenande arbetsmiljö och samtidigt bära munkavel blir för många en uppgift för mycket.

Peter Springare är inte någon hjälte för att han bekräftar rasistiska tankemodeller, kommer med obehagliga sanningar eller ger bränsle åt migrationspolitiska skeptiker. Polisman Peter Springare är en hjälte för att han påminner om de förpliktigande värden som borde vara grundbulten hos hela kåren; att finnas till för och av Sveriges befolkning. Hans öppenhet och ärlig markerar den enda väg polisen kan välja om man vill ta sig ur den kris man befunnit sig i under åratal. Att ställa sig bredvid honom i kampen är en liten men vital uppoffring alla bör överväga att göra. Sverige behöver fler som honom, många fler.

 

 

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Politik