Category Archives: Konst

Avantgarde i vår tid

Avantgarde är kanske inte ett helt entydigt begreppet. Traditionellt har det representerat olika riktningar inom konst, kultur och politik, som utmanat rådande normer kring normalitet och vad som är acceptabelt inom det kulturell ramverket. När Max Lundqvist kritiserar en anlagspolitik som enligt honom missgynnar den fria teatern, och således motverkar avantgardiska uttryck i den svenska scenkonsten, väcks frågan om vad avantgardism idag är och om den ännu har ett existensberättigande.

Avantgarde är starkt förknippat med modernismen och gjorde under tidigt 1900-tal uttryck för sin nonkonformism genom bland annat dadaismen, surrealismen och expressionismen. Man ville utmana borgerliga normer och föreställningar och experimentera med nya konstuttryck, på sätt som skilda sig från den klassiska konsten och dess fokusering på estetik och realism. Avantgarde förknippas inte sällan starkt med Hugo Balls abstrakta konstuttryck och Duchamps världsberömda konstverk ”Fontän” utgjord av en pissoar. I takt med att båda konsten och samhället i stort mer och mer börjat präglas av normkritik och hyllande av normbrytande uttryck, har avantgarde enligt kritiker spelat ut sin roll. Finns det något utrymme för avantgarde i det postmoderna samhället?

Frågans svar avgörs till stor del av hur man definiera begreppet. Avantgarde såsom ett uttryck för vanguardism (mobilisering av ideologiska krafter genom att en organisation styr upp kampen) mot borgerliga ideal och hierarkier, är kanske inte aktuell idag, men en ny kontext öppnar upp för nya uttryck. I det postmoderna samhället där fokus för det kulturella och politiska samtalet ligger i att avslöja och utmana maktrelationer och bryta normer som uppbär och kristalliserar förtryck, finns utrymme för att utmana vad som växt fram som förhärskande uppfattningar kring raslig, kulturell och sexuell privilegier inom utgångspunkten för samhällsanalys. Vad som i folkmun kallas politisk korrekthet och försvaras i termer av intersektionalitet.

I detta landskap har vi kunnat uppfatta vissa uttryck för avantgarde bland enskilda konstnärer. Jag tänker då inte minst på Lars Vilks, Dan Park eller varför inte den franska komikern Dieudonné som genom sina påstått rasistiska uttalandet utmanat bilden av rasism som något förbehållet vita gentemot minoriteter genom sin provocerande humor. Är det möjligtvis för etablissemanget provocerande konstformer som dessa gjort uttryck för som är vår tids avantgarde?

En annorstädes tolkning av hur en framtida avantgarde skulle kunna ta sig uttryck, är en renässans av romanticismen i de olika konstarterna, så som hyllande och speglande en pånyttfödd kärlek till passionen gentemot allt från nationen till de klassiska könen och kärleken. Något som idag är ovanligt inom svensk konst, men som inte är en otänkbar framtid i takt med ett visst konservativt motvärn mot postmodernismen, så som vi redan i dag börjat se frön av.

Det är inte möjligt att med säkerhet spåna i kristallkulan, men det är intressant att spekulera i, inte minst då dagens svenska konstscen ter sig allt mer elitistiskt och likriktad, som en ovilja att bryta sig loss från dadaismens anti-normativa uttryck. Inte minst är det en fråga som diskuteras allt för sällan.

Lämna en kommentar

Filed under Konst, Kultur

Dan Park: Why so serious?

Många skulle kanske förknippa Dan Park med pueril provokation. Att det rör sig om en man som försöker bada i ljuset av uppmärksamhet för varje försök att reta upp kredi och pleti. Och nåväl, kvaliteten på hans verk skiljer sig givet åt. Men nog bör man ändock betrakta honom ur ett större perspektiv. Han är genom sitt mod och ovilja att vika ner sig trots allt en heroisk kraft i ett samhälle av kränkta förbudsivrare.

I en tid där varje konstuttrycking, ja även talekonstens och skrivkonstens, måste åka slalom mellan genusvetare som lägger allt under sexismlopen avsett att finna minsta spår av långsökt misogyni, religiösa fundamentalister som blir blodslystna av det mesta som kan beröra deras heliga Gud, nazister med yxan i högsta hugg att pulvrisera ”perversiteten” i modern konst, antirasister som blir som små molokna barn som fått sin leksak bestulen så fort man gör något som strider mot deras rigida världsbild, exempelvis skämtar om neg…sva…afrosvenskars slaveribakgrund, blir han en frisk fläkt. Inte minst bevisar han ju gång på gång sin egen tes, om människors för stora ego som tar allt på största allvar, alltid, i högsta mån. Men inte bara nöjer han sig där inte! Han gör det dessutom gång på gång med en oslagbar sarkasm, som får nypuritanerna att toppa byxorna och framstå som de fånar de verkligen är.

Lämna en kommentar

Filed under Konst, Kultur

Bildkonst som väcker känslor

Bild

Har ägnat aftonen åt något så ovanligt som att ha uppmärksammats av kontroversiell fotokonst signerad Sally Mann, David Hamilton (vars filmer jag tidigare sett iof), Jock Sturges och Fabio Cabral. För er som inte känner till namnen rör det sig om professionella fotografer vars motiv är gestalta adolecensens blomstring i form av sensuell bildkonst. Påklätt, men även som ni kanske förstår, mer avklätt. Och jag kan inte låta bli att lockas in i estetiken i bilderna, naturens mystiära skönhet fångad i avbildningen av en ungdomens människa ännu i blomning, omgivna av trolska miljöer. Det är synd att dagens pedofilirädsla eskalerat till en nivå där vi inte längre vågar se skönhet i det naturliga, att pornografins expandering gjort all nakenhet synonymt med explicitet och djuriska lystnad, och därför försummat det vackra i skapelsens rena fysionomi.

Men det väcker också till liv en debatt som varit hett villebråd sen 70-talets sexualliberala experiment med bland andra filmer som ”Pretty Baby” och ”Maladolescenza”, med en ung Brooke Shields respektive Eva Ionesco spelandes ekivokt porträtterade rollkaraktärer. Och paradoxalt nog har debatten rört sig mer åt förbudshållet i takt med att samhället lagt större fokus kring sex och nakenhet, allt medan åldrarna för samlagsdebut letat sig ner i åldrarna. Men kanske är det också där vi finner grunden till den förändrade attityden över årtionden; en ökad sexualisering av den nakna kroppen.  Nakenavbildningar av barn väcker idag det närmaste vi i västerlandet kommer islams starka reaktioner på avbildningar av profeten Mohammed.

(Bilden är Sally Manns ”candycigarette”)

Lämna en kommentar

Filed under Konst, Kultur