Att vara källkritisk i en tid av falska nyheter

I mitt senaste inlägg diskuterade jag olika metoder och brister i massmedial nyhetsförmedling, vilka i värsta fall kan föra läsaren eller tittaren bakom ljuset. Ett naturligt nästa steg på samma spår är att fortsätta med en kompletterande artikel kring källkritik. I ett utvecklat informationssamhälle spelar källkritik en viktig roll för att sortera ut fakta från rykten eller lögner. Det figurerar dock inte sällan myter eller felaktigheter kring vad källkritik innebär och hur det ska användas. En vanligt missuppfattning är att källkritik handlar om att identifiera sanna och falska källor utifrån en ”objektiv lista”. Det finns naturligtvis källor som mer frekvent än andra förvanskar eller hittar på hävdad fakta, och då kan det vara bra att veta när man ska vara extra kritisk. En överhängande risk med att stirra sig allt för blind på vem som framför något är dock att man slarvar med att granska vad som framförs.

 

Trovärdighet

En källas trovärdighet spelar givetvis en stor roll, men uteslutande när det kommer till förstahandskällan, och som vanlig läsare av nyhetsartiklar eller TV-rapporter är det sällan just förstahandskällan vi kommer i kontakt med. Uteslutande får vi information först genom en andrahandskälla eller ännu troligare en tredjehandskälla. För att spara tecken kommer jag referera till förstahandskällor som primära och andra- och tredjehandskällor som sekundära (vanligtvis brukar tredjehandskällor hänvisas enskilt som tertiära). Trovärdigheten hos en sekundär källa blir först relevant att ta i beaktande om sekundärkällan saknar hänvisning till en primär källa som i sin tur går att granska. Det innebär, och det kan behöva förtydligas, att så länge olika sekundära källor – Fria Tider, Proletären, Aftonbladet eller NE – refererar till samma källa och återger samma innehåll finns det ingen anledning att värdera trovärdigheten annorlunda dem emellan.

 

Om referenser till primära källor saknas däremot betyder det inte per automatik att informationen från sekundärkällan är falskt eller osannolikt; men att den kan vara det, och att vi bör jämföra uppgifterna med andra, oberoende källor, för att bekräfta sanningshalten. Existerar det bara en ensam sekundärkälla som påstår sig förmedla information från en primär källa, och den hänvisade primärkällan inte går att verifiera, bör vi förhålla oss skeptiska. Om vi delges information direkt från en ensam primärkälla, exempelvis en journalists egna upplevelser, kan det vara bra att undersöka om det finns andra källor som kan styrka trovärdigheten i redogörelsen.

 

Tendentiösitet

Betyder det att vi okritiskt kan utgå från att andra- och tredjehandskällor skildrar sanningen som den är, så länge de hänvisar till andra källor? Givetvis inte! Det som är viktigast att titta på när man granskar sekundära källor är deras potentiella tendentiösitet. Att det alltid finns ett visst bias hos den som ska tolka och vidareförmedla information från en annan källa får vi utgå ifrån. Däremot bör vi vara uppmärksamma över när den personliga uppfattningen slår över i tendentiösitet. Tendentiösitet kan ta formen av att en sekundär källa hänvisar till primärkällor som ensidigt stödjer en viss ståndpunkt och ignorerar motsägande källor som har lika eller högre trovärdighet. Det kan också vara så att sekundärkällan bara redovisar delar av primärkällans informationsuppgifter eller förvränger innehållet. Ett tredje utslag av tendentiösitet är att sekundärkällan lägger till ytterligare information än vad som framkommer enbart genom primärkällan, utan att tydliggöra att den informationen inte härstammar från källan.

 

Felaktig återgivning av källor

En påstådd primärkälla kan givetvis vara helt eller delvis påhittad. Förhoppningsvis är det ett ovanligt fenomen hos massmedia så väl som alternativ media, men det är en möjlighet vi bör ha i beaktande, och det har inträffat förut. Vad som tyvärr är desto vanligare är bristfälliga och missvisande återgivningar av primärkällan. Det är inte en enkel sak att utreda vad en sekundär källa är skyldig att redovisa om primärkällan och det finns inget rakt svar. Men att undanhålla information, som uppenbart är av relevans för vår bedömning av källan, är att inte ge oss som åhörare möjlighet att ställning till om, och till vilken grad, källan kan vara partisk eller ha låg trovärdighet. Om en person som argumenterar för höjda skatter återges som ”Malin, Sjuksköterska” kan det vara missvisande om det inte också förtäljs att hon sitter i kommunfullmäktige för Vänsterpartiet. Motsatsen, att delge falsk eller omstridd information, exempelvis att på tveksamma grunder benämnda någon som expert, kan på motsvarande sätt höja eller sänka trovärdigheten hos källan.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s