Feminismen och kvinnans sexualitet

Några kvällar då och då lyssnar jag på inspelade program från den danska podden ”Danmarks röst”. Med inspiration hämtad från klassiska ”Voice of america” som under kalla kriget sände radio över järnridån, leder Mikael Jalving, bland annat författare till ”Absolut Sverige – Ett land i förändring”,  sändningarna som behandlar tabun i det svenska debattklimatet. I ett av programmen, det från 14 juli, är det prostitution och den svenska sexköpslagen som står på agendan. I ena ringhörnan hör vi Pye Jakobsson, Rose Alliance och president för organisationen NSWP – The Global Network of Sex Work Projects (internationell organisation för sexarbetares rättigheter), och i andra väntar Clara Berglund, vice ordförande i Sveriges Kvinnolobby. Programmet återfinns här: Danmarks röst 14/7

Men det är inte vad jag tänkte diskutera i denna artikel. Dennes relevans ligger snarare i hur den kom att influera mig att attackera ojämlikheten från ett nytt perspektiv. Debatten tycktes nämligen stöta och blöta det mesta kring ämnet. Men en fråga låg kvar där under hela timmen, väntades på att fiskas upp. Vad driver den omfattande sexhandel? Vad får en så ansenligt stor grupp män att välja att spendera pengar på en hel- eller halvtimmes sex med en sexsäljerska? Ingen nappade på betet, men likväl ledde det mig att skriva ner några valda tankar i ett inlägg på nätforumet ”Flashback” för att uppmuntra en diskussion kring män och kvinnors sexualitet. Mer bestämt vilken betydelse kvinnans generellt mer selektiva val av sexpartner, och textens inledning gör kanske frågeställningen tydligare:

”En aspekt som ofta förföljer mig när jag tar del av feministisk diskussion är hur det sexuella elementet tycks figurera i förgrunden utan att lyftas fram. Män och kvinnors sexuella vanor och tankemönster tycks tydligt skilja sig åt när man bland annat blickar på den statistik som gjorts rörande exempelvis antalet sexpartners över en livstid. Mellan män ser vi en klart mer ojämn fördelning än inom gruppen kvinnor. De mest aktiva männen har sex med långt fler än deras kvinnliga dito, och detta tycks ge avtryck på hela skalan.”

I den huvudsakligt rådande formen av feminism i Sverige har våra könsroller fått en central roll. En kritisk hållning och ett uppbrytande av stereotypa föreställning kring kön är en viktig del av kampen för ett mer jämställt samhälle. Men är detta något vi kan implementera via enbart ett reflekterande sinne, eller krävs en analys av vårt eget bias och beteendemönster? När jag ställer mig frågan om kvinnans sexuella natur och valet av partner är det varken avsett som ett skuldbeläggande eller ett förslag till tvång, utan en öppen fråga kring hur sexualitet relaterar till våra könsroller och vad det innebär. Bara i blotta vardagen framstår en diskrepans mellan feministiska ideal kring mannen, och å andra sidan kvinnors aktiva val av partner så väl för kortvarig njutning som långvarig relation. Parallellt med imperativ skränandes om män som ska lägga is på sin testosteron och ta större ansvar för jämställdhet, att ta ett steg tillbaka och våga bejaka sin kvinnliga sida, så lever det fysiska och sexuella idealet kvar om den virila mannen, urbilden av maskulinitet fördelat i styrka och mod. Mönstren av kvinnor som regelmässigt gör val som går emot feminismens mansideal är svårt att blunda för, så väl om det gäller fängelsekunder, våldsamma män eller bara bombastiska chefer. Men även på en mer vardaglig nivå tycks maskuliniteten, fysionomiskt och beteendemässigt,  väga kvar som avgörande faktor i partnerselektionen. Traditionellt manligt knutna attribut, allt från skäggväxt, ansiktsform och muskler till karisma, självförtroende och lynne blir drag i en attraktiv helhetsbild, som i sin motsats för många blir oattraktiv.

Hur påverkar det mannens egna identitet, självbilden av en person som stereotypt ska vara trygg, modig, klok och händig, men också vara våldsam, känslokall, ta för sig, och ha många sexpartners, när en stor del kvinnor belönar just det traditionella mansidealet med uppmärksamhet och attraktion? Och kanske framförallt vad sänder det för budskap till den man som hamnar utanför det sexuella urvalet; han som är en av de i statistiken med färre partners än snittet? Den sexuella obalans som uppstår utifrån kvinnors och mäns olika sexualitet blir den verklighet vi lever i, de skilda förutsättningar vi alla bär med oss i ett allt mer sexuellt frisläppt samhälle. Som evolutionära skapelser är möjligheten till fortplantning en viktigt del av vårt välmående och vår syn på vår roll i samhället. Kvinnan försätts i regel med makten att välja eller välja bort olika uppvaktande män utifrån invanda könsroller.

”Jag kan inte låta bli att slås över hur uttryck för misogyni många gånger direkt eller indirekt har sin grund i sexuell frustration. Antingen kan det ske direkt via våld, psykiskt eller fysiskt, eller indirekt genom att försöka kompensera en förlorad självbild knutet till att inte leva upp till ett sexuellt manligt ideal, genom olika medel för maktutövande gentemot kvinnor och kanske även andra män. Prostitution som ofta ses som något negativt blir ju inte desto mindre ett uttryck för mannen som kan nå tillfredsställes först genom sin börs – ett behov som skapas och lever kvar pga den sexuella obalansen.”

Parallellt med debatten kring könsroller och en domesticerad maskulinitet har det under 00-talet växt fram en motsatt rörelse influerad av evolutionsteorin och biologismen. Med Neil Strauss numera klassiska ”Spelet” som kom ut 2005 äntrade den så kallade ”PUA-scenen” Sverige på allvar. Med allt från enkla tricks till livsstilsförändringar har utgångspunkten varit att stärka huvudsakligen mannens förutsättningar på partnermarknaden. Medels metoder att stärka sin självbild som manlig, utåtagerande, dominant och karismatisk vill man anspela på kvinnans kontrast och bli mer attraktiv. Lejonparten företrädare förespråkar en slags positiv manlighet, dominant och självsäker, men trevlig och glädjespridande. Men man förnekar inte heller att män som uppvisar liknande egenskaper, men i motsatt är arroganta och aggressiva kan uppnå framgång. Teorier om kvinnan och mannen som biologiskt olika programmerade blir här till utgångspunkt och ger böcker som John Grays ”Män är från Mars, kvinnor är från Venus” en mindre renässans.

Vår sexualitet är ett av de kanske mest centrala för vår identitet och ligger djupt inom oss. De flesta skulle spontant säga att vi inte kan välja vem eller vad vi tänder på. Men idén om könsroller som sociala konstruktioner, plastiska identiteter anpassad efter normer och samhälleliga ideal, väcker ändå frågan om sexuella preferenser även borde påverkas av våra roller. Det väcker också frågan om vad för implikationer för den kvinnliga könsrollen ett analytiskt perspektiv på kvinnliga partnerval skulle få. Rollen som den svagare i förhållandet, en roll ofta kvinna kan applicera på sig själv indirekt genom att strukturell söka män med någon form av högre maktstatus (allt från socialt till fysiskt), kan röja en självbild som undergiven mannen,  som otillräckligt att definiera sin person utifrån främst sig själv. På ett generaliserat plan blir ett sådant mönster ett legitimerande av en patriarkal ordning via sexuell och social belöning. Den kvinnliga könsrollen som sexuellt passiv fordrar den manliga aktiva sexuella rollen och upprätthåller en växelverkan som uppbär en maktobalans i samhället.

”Kan man inte vända på det och säga att lösningen skulle vara att ändra kvinnors preferenser kring partnerval genom att förändra våra könsroller? Hade det inte funnits en sexuell dragning till våld och dominans, kanske det hade varit lättare att komma till bukt med vålds- och sexualbrott som i slutändan drabbar bland annat kvinnan själv. Även om vi på ett rationellt plan, kvinna som man, är överens om att fysiskt och psykiskt våld är något dåligt som bör motverkas, uppmuntrar vi det indirekt genom att förknippa det med mod och virilitet. Kvinnor genom att manifestera sin attraktion till förövaren och män genom att idealisera den man som attraherar kvinnor.”

Feminismen tycks hamna vid ett nödvändigt vägval för hur man vill uppnå jämlikhet mellan könen. Den förändrade mannen kräver en förändrad kvinna och förändrade kvinnliga ideal om manlighet. Ur utgångspunkten att könen, kvinna och man, är sociala konstruktioner krävs en bredare och djupare kritik av i synnerhet kvinnans roll i det sexuella samspelet och hennes självbild av att vara kvinna. Feminismens utbredda vägran att erkänna båda könen som ansvariga i upprättandet av strukturell obalans skapar här en barriär mot förändringar de själv ser som ändamålsenliga. De reflektivt uttryckta preferenserna kolliderar med de beteendemässigt uttrycka i en obruten paradox. För mannen återstår föga än att stärka sin roll som bevakare av en stereotypisk könsroll eller låta sig offras vid altaret för en idé utan realistisk bäring.        

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Feminism

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s