Kris i svenska skolan – Demokratin som blev till anarki

I dagens DN kan man läsa en längre artikel av journalisten Thomas Petersson som vårterminen 2014 fick jobb på en skola i en förort till Stockholm – en för honom skräckinjagande upplevelse av den svenska skolan i förfall.

”När jag började ettan i början av sjuttiotalet var vi totalt ett dussintal elever på min skola i Småland. På morgonen stod vi troget i givakt när vår fröken öppnade dörren till den röda lilla skolan med de vita knutarna. Sedan följde år med skolböcker, senare varsamt sparade som lärdomsklenoder i decennier. Nio år i en grundskola som fungerade. Det var en tid när folkhemstanken var levande, och det är denna tid som i hög grad har format min bild av skolans värld.

Vårterminen 2014 revideras mina föreställningar. Inte på grund av den högintensiva skoldebatten i medierna, utan av verkligheten i en av Stockholms södra förorter.”

Thomas Petersson skildrar en skola där elever tycks agera efter eget tycke, otillåten frånvaro är hög och i klassrummen råder anarki. Elever kommer och går när de vill, handlar som att det saknas regelmässiga ramar och saknar respekt för lärare och klasskamrater.

”Händelse läggs till händelse och allra mest slås jag av elevernas attityd och avsaknad av respekt. Bristen på elevansvar, och bristen på regler och konsekvenser från lärarnas och skolledningens sida. En del har ytterkläderna på sig under lektionerna, mössor och jackor. Elever kommer och går, lite hur som helst. Tuggummin tuggas. Elever brottas med varandra. Hög musik på. Några dansar på borden. Ögon stirrar stint in i mobilerna. Spottloskor på golvet. De skriker. Brölar. Okvädingsord riktas mot katedern.”

Men även på en administrativ nivå märks stora brister. Skolböcker och annat materiel saknas, registersystem har lagt av och anställda lärare får flexibelt hoppa runt bland ämnen de inte är utbildade i. Men det värsta Thomas återskildrar från sitt tillfälliga uppdrag är den våldsamhet vissa elever uppvisar.

”Sista lektionen blir den kanske värsta. En handfull av eleverna i åttan och nian kan bli våldsamma. På riktigt. Varningen kommer från en lärarkollega efter att jag blivit utsatt för en av dem ett par månader in i terminen. Den gången riktades en kraftfull spark mot en dörrkarm, framför ögonen på mig. Jag sa till på skarpen och fick till svar: ”Är du dum i huvudet, eller?”

Under min sista lektion på skolan känner jag att det hela håller på att urarta, fullständigt. En betydande del av klassens killar ”sjunger” i kör, brölar, bankar i bänkar och på väggar. Det råder upploppsstämning…..”

”….När jag ber honom vänta med sina förklaringar accelererar det. Han ställer sig nära och stirrar aggressivt. När han petar på mig vaknar grottmänniskan inom mig med full kraft på nolltid. Adrenalinet pumpar.

”Du rör inte mig!”

En ny petning som svar.

Känslorna har tagit över och jag försöker uppbåda all min energi för att hålla mig lugn.”

Sedan senaste PISA-rapporten offentliggjordes har den brännande frågan om den svenska skolans utveckling åter kommit upp till ytan. Den krisartade bilden av en skola på väg i hastig fart mot avgrund tycks vara konsensuellt omhuldad, men lösningarna desto mer frånvarande. Olika parter pekar ut varandra som källa till problem. Ökad privatisering möter flumskola. I själva verket kanske svaret ligger någonstans mellan socialdemokratisk elevdemokrati och liberal individfrihet.

Demokratiseringen av skolan började på allvar ta fart under 1970-talet, motiverade av att förändra den rådande auktoritativa skolformen. Centralt var större deltagande över utbildnings utformning för eleverna. Samarbete och jämlikhet blev honnörsord. Liksom med demokratin i samhällsrummet blev demokratibegreppet under 80-talet mer synonymt med individuell autonomitet och rätten till fler valmöjligheter. Socialdemokratin avmonterade den auktoritära ledargestalten framme vid katedern, och liberalismen tog vid och utveckla den egocentriska karriärseleven, medveten om sina rättigheter i klassrummet, men föga solidarisk. I takt med ett förändrat samhällsklimat och annorlunda uppfostran har den demokratiska skolan, med friheten i centrum, glidit allt mer åt anarki. Rättigheter har blivit synonymt med ansvarsbefrielse och jämlikhet mellan lärare och elev, avsaknad av förebild. I den moderna skolan råder fortfarande hierarkier, men rodret är överlämnat till elever, och i dess styre av proto-kriminalitet och vandalism tvingas även dess bakbundna lektorer underordna sig.

Jag tror inte på tanken att alla barn är monster tills domesticerade av disciplinens piska. Men inte heller är de utpräglade reflexiva individer så som den optimistiska liberalismen vill föreslå. Den starka flockmentalitet som präglar ungdomen skapar ett behov av normer och förebilder. När inte lärarna genom ett utpräglat ledarskap kan fylla detta behov vänds blickarna mot de jämnåriga, och man följer istället de tonåringar som gör starkast anspråk på makten över klassen genom uttryck av narcissism, pennalism, uppror och våld. Vi ser i skolan en prototyp av samhälle i anarki, och starkast syns problemen där barnen och dess föräldrar sedan tidigare är främmande för svenska normer och regler.

Krisen i den svenska skolan är mycket ett resultat av förändrad demografi, segregation och migration. Problemen blir som mest akuta när man zoomar in skolar i vissa kvarter och områden. Att förneka vore att blunda för elefanten i rummet. Samtidigt är det något som genomsyrar skolväsendet på alla plan och man ska inte heller förneka problematikens djupgående. De flesta väntar på en reformation, men åt vilket håll? En auktoritär karaktär likt den av Stig Järrel gestaltade, Caligula, i filmen ”Hets”, är kanske inte vad vi saknar, men inte heller ett fäigt dito. Det vitala målet för en framtida skola bör vara ingjutandet av respekt, och respekt bygger på struktur. En struktur som för ungdomen har en hierarkisk dimension. Vågar vi diskutera från den utgångspunkten kanske vi också kan se en mer konstruktiv skoldebatt.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Politik, Psykologi

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s