Vive la France – En analys över Front Nationals framgångar i Europaparlamentsvalet

Marine-Le-Pen-007

Marine Le Pen. Bild från The Guardian.

1968 gick drog en stor vänstervåg över Paris gator och torg. Den franska studentrörelsen hade radikaliserats, luften andades revolution och våldsamma sammandrabbningar mellan polis och radikala vänsteraktivister blev vardag under de tidiga sommarmånaderna. Franska revolutionens högsäte närdes av tidens politiska vindar och blev återigen skådeplats för kraftiga omskakningar, i vad som skulle benämnas Majrevolten. Som om ödet författar sin egen poesi blev det också året då en helt annan form av ikon skulle se ljuset. I parisförorten Neuilly-sur-Seine föddes Marine Le Pen, som tredje och yngsta dotter till Jean-Marie Le Pen, grundare av Front National och kontroversiell politiker. Redan som åttaåring kom hon att bli påmind om politikens allvar när familjens hem utsattes för ett bombattentat. Nästan fyrtio år senare står hon som valets stora vinnare som partiledare över det parti fadern Jean-Marie grundade och som 2014 når flest röster i ett av Europas nav. Samma Front National som 2009 får sex procent av rösterna står efter valnatten som ledande parti med mäktiga 25%, och en stor förklaring ligger hos dess kvinnliga frontfigur.

Den franska intellektuella och politiska scenen är högintressant såväl för den konservativt lagda som den identitära nationalisten. ”Nouvelle Droite”, eller på svenska Nya Högern, är ett samlingsnamn för kulturrörelser nära förknippade med Alain de Benoist idéer och etnonationalistiska tankesmedjan GRECE, vilken i sin tur hämtar inspiration ur dåtidens radikalkonservativa som Ernst Jünger och Oswald Spengler. Bildat på 60-talet av en grupp unga intellektuella med målsättning att försvara de europeiska folkens särpräglade identiteter Dess grundläggande essens är motståndet mot ett modernt samhälle präglat av identitär urvattning, och strävan mot det organiska samhället byggt kring dess unika tradition och kultur. Som motpol till en annars uteslutande vänsterdominans inom det kulturell fältet har man lyckas driva fram frågor som legat till grund för Front Nationals framfart. För den som tröttnat på futtiga skärmytslingar mellan latteliberaler och socialister i massmedias spaltmeter kan Frankrike erbjuda en ytterligare dimension i det politiska samtalet.

Men även på gräsrotsnivå tycks skillnaderna märkbara. När president Hollande för nära exakt ett år sedan ville ändra lagarna kring homoäktenskap valde närmare människor att gå ut och protestera på Paris gator, för kärnfamiljen och mot en devalvering av äktenskapets sakrala band. I anslutning till händelserna hade historikern och Dominique Venner nyss avslutat sitt liv inne i katedralen Notre Dame genom att skjuta sig själv i en symbolisk protest mot, vilket uttrycktes i ett brev till Radio Courtoisie, individualistiska strävanden som förstör grunden för vår identitet, framförallt gällande familjen, det centrala fundamentet för vårt mångtusenåriga samhälle (Min översättning). Demonstrationen som kom att kallas ”La Manif pour tous” (Demonstration för alla) samlade över två miljoner deltagare.

dbd54b07-0e1b-4892-a71a-24eeeecf43b2

Massdemonstration för kärnfamiljen. Bildkälla: Fria tider.

 

Trots dessa förutsättningar att mobilisera väljare har Front National fram till nyligen misslyckats att vinna reellt inflytande. Delvis p.g.a. det franska valsystemet. När fadern och förre fallskärmsjägaren Jean-Marie Le Pen efter ett närmast fyrtioårigt styre lämnade över partiledarskapet 2011 till dottern Marine Le Pen innebar det ett revolutionerande av partiet. Hon har bland annat förespråkat ökad tolerans mot alternativsexuella och för abort, och samtidigt tagit ställning mot antisemitism. Fokus ligger på den franska nationen och identiteten; en identitet hotad av EU-byråkrati, massimmigration, mångkultur och islamisering. Man vill minska EU:s inflytande och värna om franska och lokala traditioner och kultur.

Något man delar med många andra partier runt om i Europa är en strävan att väcka självförtroendet i ett Europa som tappat banden till sin rötter och förlorat sin identitet i en tid av relativism och förnekelse. Som ett av Europas mest inflytelserika länder utgör man därmed navet i en växande folkrörelse för mer konservativa och delvis nationalistiska värden. Liksom i dåtiden blir Paris ett epicentrum för politiska svallvågor och kanske början på ett skiftande paradigm. När framtiden står för dörren riktas blickarna mot landet i söder, och dess symboliska frontfigur blir den moderna Jeanne d’Arc Marine Le Pen.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Politik

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s