Vad är etnicitet och finns det etniska svenskar?

I förra inlägget dryftades det kring språkfilosofi och hur vi definierar ord. Detta inlägg kan läsas som en fortsättning, eller en fördjupning därutav, med inriktning på vad svenskt etnicitet är och definieras genom. Som Swedish Dissident påpekade borde jag kanske varit tydligare med vissa aspekter gällande relativitet mellan olika objekts egenskaper som centrala för begreppsuppfattningen. Både vad gäller paralleller (katten är ett djur därför att den innehar egenskaper som alla djur delar som essentiella) och olikheter (katten är ett specifikt djur eftersom den har egenskaper som särskiljer den från andra djur). Givetvis blir det inte minst relevant när vi talar etnicitet och kultur. Svensk kultur får en status som kultur genom att dela essentiella egenskaper med allt det vi kallar kultur, samtidigt som svensk kultur skiljer sig från andra kulturer genom en uppsättning av egenskaper som andra vid jämförelse inte delar. Framförallt blir relationen mellan vad vi uppfattar som svenskt respektive osvenskt viktigt för att förstå svensk kultur. Vad är då svenskar och svensk kultur?

Vid första anblick ligger det nära till hands ange en lexikal förklaring – Svenskar är en folkgrupp som härstammar från de germanska folkstammarna och kom att befolka delar av den landremsa som idag kallas Sverige, som har en utpräglad kultur och samling traditioner, samt talar en unik germansk dialekt. Detta ger dock föga svar till vad som idag är en svensk, var gränsen går mellan svensk och icke-svensk går, och vad som är essentiella egenskaper för att uppfattas som svensk.

För att svara på vad en svensk etnicitet är måste vi snarare börja med att fråga vad en etnicitet är. Ett inte helt lättuttydligt begrepp. Rent konkret kan etnicitet förklaras som en identitet, en persons identifikation med en grupp människor som i sin tur identifierar sig med personen, baserat i att man hyser vissa gemensamma egenskaper som de utanför gruppen saknar. Som vi i tidigare inlägg visat är det inte helt enkelt att konkretisera en lista över vad som är ”etnicitet a” och vad som inte är ”etnicitet a” eftersom begreppet har en flytande definition baserat i relationen mellan ”etnicitet a” och ”andra etniciteter”. Egenskaper blir ”svenska” först när vi identifierar motsatsen som ”icke-svenskt”. Den egna identitet identifieras som det ”icke-andra”. (Jag kan här hänvisa till Hegel för en djupare förståelse av identitet).

Vad är då mer bestämt svenskt och osvensk? Många skulle kanske nämna saker som midsommar, August Strindberg, ABBA, sill, Ingemar Bergman, blyghet, blont hår, IKEA….. Väldigt allmänna saker som med rätta förknippas med Sverige, men samtidigt utgör den absoluta toppen på ett isberg. Till största del består en svensk identitet, eller etnicitet, till stor del av aspekter vi inte tänker på i vardagen, saker som är naturliga för oss, ett kulturellt språk bestående i normer och ideal, och en delad världsbild som gör att vi tolkar världen och vår existens på ett specifikt sätt. Först när andra kulturer kontrasterar vår egen, och i synnerhet när dessa hotar vår identitet, blir bilden tydlig över att dessa annars subtila egenskaper beståndsdelar i en svensk etnicitet, i motsats till det osvenska, det andra. Således blir också det svenska kontextbundet – att äta fläskkött när andra avstår av religiösa skäl, att vara timid när andra är excentriska, att lösa konflikter genom dialog när andra använder våld, att prata svenska när andra pratar tyska osv. Det som gemensamt särskiljer från det andra blir vår identitetsmarkör. Genom vårt kulturella språk tolkar vi och förstår omvärlden.

Ibland ställs frågan ”finns etniska svenskar?”. Det är en märklig, men delvis förståelig fråga eftersom nationella kulturer ofta inte är lika tydligt utstickande och homogena som många subkulturella dito. För en punkare sitter den subkulturella identiteten kanske i många piercningar, en speciell kläd- och hårstil och givetvis i att han lyssnar huvudsakligen på musikstilen punk. Snabbt sorteras den andra ut som väljer att inte följa de inhemska reglerna för vad en punkare är. Den nationella identiteten däremot täcker ett betydligt större plan av heterogena kulturyttringar och blir därför inte lika enkel att strukturera upp och avgränsa. Först när vi väljer att undersöka nationella kulturer som vi vet lite om börjar vi göra tydliga strukturer och avgränsningar, men enbart därför att de bygger på stereotyper uppfattningar av kulturen i fråga, vilken därmed blir mycket simplare att rita upp. När vi talar om persisk kultur betänker vi troligen persiska mattor, persiskan, och persiska högtider. Föga frågar vi oss hur en infödd iranier beter sig på bussen en vardag i Teheran på väg till jobbet.

Svensk kultur och etnicitet finns mitt ibland oss, i varje tanke och steg vi tar, liksom andra etniciteter och kulturer. Det är något så naturligt för oss att vi nöjer oss med att uppfatta den intuitivt och sällan frågar oss vad den består i. Men det innebör föga att den inte finns där, varken mer eller mindre än något annat.

Annonser

3 kommentarer

Filed under Filosofi

3 responses to “Vad är etnicitet och finns det etniska svenskar?

  1. Swedish Dissident blev visst Swedishdissent i din hyperlänk:)

    Ännu ett intressant inlägg som bidrar till debatten. Egentligen kommer det aldrig att finnas ett självklart svar på om etniciteter och svenskhet (eller somaliskhet) finns som objektiva kategorier eftersom de alltid konstrueras och avgränsas delvis godtyckligt, SAMTIDIGT som de speglar någonting reellt och essentiellt (om än med en relativ prägel). Därvidlag kan dock sociobiologin hjälpa oss eftersom den både har den konstruerande, mer sociologiska epistemologin, och den mer essentialistiska i och med dess fokus på släktskap och sedan drygt tio år också genetisk distans mellan individer och grupper:
    http://swedishdissident.blogspot.se/2013/01/frank-salter-on-genetic-interests.html

    Vad man däremot kan göra är att använda fruktbara begrepp och beskrivningar som speglar dessa förenklade och delvis vaga konturer av verkligheten. Till exempel prototyper och korta men relevanta listor – detta är mitt bidrag i det avseendet:
    http://swedishdissident.blogspot.se/2012/04/svenskar-svenskhet-och-etnokulturell.html

    Nu har visserligen antirasister och invandringsförespråkare väldigt lite intresse av att absorbera halvobskyra bloggares analysverktyg – eller för all del Jan Tullbergs liknande bidrag i sina mer nationalistiskt och sociobiologiskt inriktade bidrag – men jag vill påstå att det jag föreslår kan användas både deskriptivt och normativt. Alltså, man måste inte tycka att svenskhet är viktigt och värdefullt för att kunna begripa att människor tenderar att uppfatta företeelsen på det viset som jag har skisserat.

  2. Trevlig respons!

    Det är ett intressant, men svårt ämne. Inte minst att kommunicera, vilket jag märker när jag skriver inläggen. Tyvärr, eftersom det är ett viktigt ämne, inte minst för politiken.Jag ska ta mig tid och läsa dina inlägg lite senare 🙂

    Har du studerat psykologi/sociologi akademiskt eller är det fritidsläsning? Du verkar någorlunda insatt nämligen.

  3. Jag är högutbildad – så mycket kan jag säga, men jag har förstås inte doktorsgrad inom alla ämnen jag skriver om så visst är en del mer autodidaktiskt. Men å andra sidan – kan man något eller några ämnen på en högre nivå så har man lättare att sätta sig in i andra. The G factor.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s