Tarkovskij

En av mina absoluta favoritregissörer genom tiderna är den nu bortgångne ryssen Andrej Tarkovskij. Genom långsfilmsdebuten med Ivans barndom, skildrandes en föräldralös pojkes kamp under kriget, fram till sin sista film Offret, inspelad på Gotland med svenska skådespelare, lyckades han under sin allt för korta tid i livet förtrolla en hel filmvärld. Som hans magnum opus talas kanske ofta om scifi-filmerna Solaris (1972) och Stalker (1979), verk där han närmar sig mystiken, mystiken kring vår existens och världen. Men det är inte främst i handlingen mystiken gestaltas, utan i landskapet, stämningen, känslan att placerats i en värld utan förklaring. Det lugna tempot, kombinerat med långa estetiskt väldigt vackra scener och filosofiska frågeställningar odlar grödan hos tittaren för fantasieggande tolkning av hon/han ser. Tarkovskijs filmer är sällan enkla eller raka, någon klar röd tråd går inte alltid att finna i handlingen, utrymmet lämnas till tittarens egna förmåga att genom sin nyfiken skapa en egen logik att förstå. Med filmen Spegeln (1975) når troligen abstraktionen sin topp, och varken karaktärer eller händelser blir längre lätta att hålla samman. Kanske är det den av hans filmer som föranlett störst diskussion, som representerade för många hans bästa verk, för andra en allt för rörig skapelse för att vilja blåsa i fanfarerna. Den blir en vattendelare mellan de som aktivt söker ett syfta bakom varje berättelse, och dess som nöjer sig blott av njutningen kring konsten. En konflikt som inte lever vidare inte minst i den målade konstformen.

Det är inte helt simpelt att lyckas peka ut vad som gör Tarkovskij så genial, så unik. Många har säkerligen försökt följa hans spår och misslyckats. Troligen, nej, uppenbarligen, går stora delar av hans storhet att finna i konstnären Tarkovskij. Inte någon annorstädes finner man sig så fångad i en tavla som i Tarkovskij filmer. Miljön sätts i fokus, och karaktärerna, människorna, blir avspeglingar av naturen, inte det vanligen motsatta. Med en skicklighet i filmtekniken som endast Belo Tarr i sina bästa stunder kan utmana, fångar han in varje penslade drag, varje skönhet i naturen. Karaktären, sekundära till de mäktiga naturskildringarna, får anpassa sig efter den miljö de bara är en del av. Det blir påpasslig påminnelse om människans litenhet inför moder jord, och en väckelse av de existentiella frågor som når oss alla då och då. Det målade landskapet blir ett verk som inte bara når våra ögon, utan tar sig ner hela vägen till själen. Vi blir för en stund tänkaren, sittandes under eken och blickandes ut mot den massiva skapelsen.

Tarkovskij dog bara 54 år gammal, bortrykt av cancer som troligen orsakades av filminspelning på ett gammalt kärnkraftverk, vid skapandet av Stalker. Efter sig har han lämnat ett tomrum, men också ett arv av beundrare, inspirerade av hans konst. Bland dessa beundrare kan bland annat nämnas den stora svenske regissören Ingemar Bergman, vars ord jag avslutar med att återskildra.

”When film is not a document, it is dream. That is why Tarkovsky is the greatest of them all. He moves with such naturalness in the room of dreams. He doesn’t explain. What should he explain anyhow? He is a spectator, capable of staging his visions in the most unwieldy but, in a way, the most willing of media. All my life I have hammered on the doors of the rooms in which he moves so naturally. Only a few times have I managed to creep inside. Most of my conscious efforts have ended in embarrassing failure – THE SERPENT’S EGG, THE TOUCH, FACE TO FACE and so on.

Fellini, Kurosawa and Bunuel move in the same fields as Tarkovsky. Antonioni was on his way, but expired, suffocated by his own tediousness. Melies was always there without having to think about it. He was a magician by profession.

Film as dream, film as music”. (Laterna Magica, page 73)

Annonser

5 kommentarer

Filed under Film, Kultur, Uncategorized

5 responses to “Tarkovskij

  1. Alexander. O

    Vackert inlägg. Jag uppskattar de delikata orden du använder dig av här, och det värmer. Tarkovskij filmer är verkligen bland de mest delikata verken jag någonsin fått uppleva. Det är verkligen helt otroligt hur vackra Tarkovskijs filmer är. ‘Stalker’ med sitt levande foto – det är som att titta ut genom ett fönster, hur kameran fångar den levande världen. Jag brukar promenera i höstsolen och på ryska citera dikten som skrevs av Tarkovskijs far och är citerad av huvudkaraktären i Stalker: http://vladimir-kireev.deviantart.com/journal/So-summer-is-gone-397181928

    Det är fantastiskt att du nämner Bela Tarr, för Turinhästen är en av mina absoluta favoritfilmer av alla tider, trots att den nästan fick mig att riva håret ur huvudet på mig på grund av hur förödande sorglig den är. Den där scenen med närbilden på den sorgsna hästen var bara för mycket för mitt hjärta.

    Jag tycker en annan regissör som är värd att nämna i samma anda som Tarkovskij och Bela Tarr är Sergej Parajanov. Har du sett ‘Shadows of Forgotten Ancestors’? Om inte det, så skulle jag rekommendera att du såg den så fort möjligheten uppenbarade sig.

    Hade Gott!

  2. Tack för lovorden och filmtipsen! Turinhästen har jag faktiskt inte sett, och inte heller ”Shadows of forgotten ancenstors”. Men de låter ju uppenbarligen lovande :). Finns många begåvade regissörer och typer av film kvar att betrakta och recensera. Jag försöker balansera upp olika filmkulturer och tidsåldrar i mitt tittande.

  3. Alexander. O

    Bara ett litet tillägg: Du kan köpa en Sergej Paradjanov DVD box här i Sverige som innehåller 4 av de bästa filmerna han har gjort. Finns att köpa som ‘Sergej Paradjanov-box’ och innehåller ‘Shadow of Forgotten Ancestors’ som på svenska heter ‘De blodröda hästarnas dal’. Boxen innehåller också ‘Granatäpplets Färg’, som räknas som en av filmhistorians viktigaste filmer. Jag kollar alltid efter utländska utgåvor, så jag missar alltid svenska. På baksidan av den svenska boxen står det att språken är på ryska, men det är inkorrekt, och sådant gör mig alltid lite osäker över kvalitén. Jag vet inte om distributionsbolaget bara latade sig och skrev ryska för att de inte orkade skilja på de olika språken som georgiska, armeniska och ukrainska. Men, det borde inte vara något fel egentligen. Sovjet, alltså… Allt var ryska på den tiden för oss andra.

    Det är också värt att nämna att Tarkovskij och Paradjanov var vänner. Så, där är kopplingen till inlägget.

    Jag ville också nämna Tjeckiske regissören František Vláčil förut, och filmen ‘Marketa Lazarová’. ‘Marketa Lazarová’ hör också till en av mina absoluta favoritfilmer, och är en av de bästa medeltidsfilmerna jag någonsin har sett. Jag vill inte fylla ditt kommentarsfält med för mycket, men ‘Marketa Lazarová’ kan man se innan Tarkovskijs ‘Andrey Rublyov’ tillsammans under samma filmkväll. Östeuropa och dess filmer är bara för bra!

    Alla dessa nämnda filmer här har gemensamt att de är storartade konstverk skapade av väldigt begåvade och hängivna filmskapare som gav sina liv åt den konsten.

    Fred

  4. Alexander. O

    Jag uppskattar seriöst de snälla orden. Dock är jag bara en simpel lekman, om ens det. Trådlöst Internet och Google.com med diverse bloggar och forum kan få många att verka ”kunniga”. 😉

    ‘Faking Cultural Literacy’: http://photos-e.ak.instagram.com/hphotos-ak-xpa1/t51.2885-15/1168790_621127367964308_40434828_n.jpg

    Criterion.com har alla uppsatser till sina släpp tillgängliga gratis vid sidan av filmen. Bara att gå in och börja beta av biblioteket, liksom. Allting är ute i det öppna för alla att ta del av – som att besöka lokala biblioteket i småstan. Och sedan finns det kvalitativa distributörer som Artificial Eye, Second Run DVD, Masters of Cinema (Eureka) och 3rd Window Films, etc. etc. Det är egentligen rätt läskigt hur tillgängligt allting är i dessa tider. Finns en kul intervju med kompositören John Zorn där han snabbt nämner detta:

    MG: I have a vice; I buy records and books.

    JZ: Yeah, that’s my vice, too. Except I include movies in that vice, and it’s getting out of hand now. You know, when we were kids, we had to go to a theater to see a movie. And then television came in and you had to wait until midnight to see the one you wanted to see. Now, all you’ve got to do is go to a store and buy it and you can watch it whenever you want!

    http://bombmagazine.org/article/2501/

    Han har för tusan gjort sig av med köket i lägenheten för att få plats med sina böcker. Snubben bor i ett bibliotek av musik, film och böcker – hela lägenheten är fullproppad. Sådana människor är kunniga på riktigt!

    Och nu med Internet så behöver du bara besöka en blogg eller en privat torrentsida, och du har typ tillgång till allting som finns tillgängligt i digitala format, inklusive bootlegs och sådant som inte fått officiella DVD släpp av indie distributörer.

    Konsumera mera. Och vi undrar varför våra naturtillgångar håller på att ta slut. Att konsumera på detta sättet är syndigt. Men, äsch… Vi passar väl på nu när vi kan.

    Det funkar att kommentera, för jag kan liksom bara tillägga lite smått sådär utan att behöva skriva allt för noggrant, eftersom grunden redan är lagt i själva inlägget. Hjälper egot lite att kommentera så här, i våra självgoda Internettider. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s