Problemen i förorten

husby

Under de senaste dagarna har en debatt förts på SVT-debatt angående medias rapportering från problemområden med hög andel utlandsfödda, så som Rosengård. En oenig råder rörande huruvida media målar upp en överdriven bild av problemen, kriminaliteten och våldet som här sägs ske. Det är ingen diskussion som föder en självklar slutsats, ty olika synvinklar fordrar olika krav på en ”balanserad” rapportering. En viktig brasklapp är dock att problemen i förorten inte får relativiseras över något så simpelt som chargerade tidningsrubriker. Jag tvivlar inte på att Lamottes erfarenheter av förorten är pålitliga, även om den ena efter den andra kommer ifrågasätta dess sanningshalt utifrån egna motsägande upplevelser. Inte minst har mycket av debatten på SVT-debatt cirkulerat kring just dessa subjektiva upplevelser. De är inte att försumma, men inte heller att knyta sig fast vid allt för hårt. Inte sällan riskerar man att förledas bort från att bearbeta strukturella problem i flödet av individorienterade utsagor.

I slutändan når vi en punkt där den kvarvarande kalla fakta, hårda siffror som förtäljer låg gymnasiebehörighet i områdets högstadieskolor, utbred arbetslöshet bland de boende, kriminalitet och organisationer och gängbildningar som tvingar fram polisiära insatser,  inte går att relativisera bort. Baksidor som dessa måste upp till ytan, oavsett om det är en verklighet varken Tanvir Mansur eller Jassim Ahmadi känner sig hemma i. Det är inte fakta som bör få oss att dra paralleller till New Yorks slum eller Brasilien favelas, men som, ur en svensk kontext, motiverar oss att inta en infallsvinkel som inte är enväldigt positiv.

Vissa vill hävda att det är en socioekonomisk fråga, att problematiken som präglar så kallat utsatta områden bildar mönster med händelser i 40-talets Sverige. En sådan förklaring går nog inte att avskriva. Men jag tror samtidigt att man gör sig en otjänst vid att stanna där. Demografin, liksom de negativa yttringarna, i de utsatta områden, skiljer sig åt tiderna emellan. Huvudsakligen går det inte att blunda för bidragande orsaker i form av den annorlunda etniska uppsättning i modern tid. Med bakgrund i klassiska faktorer för utanförskap; arbetslöshet och fattigdom, tenderar en icke-svensk identitet stärkas parallellt. Etniskt och kulturellt, och rentav språkligt, sker enklavisering från majoritetssamhället ute i förorten. Det tvåhövdade utanförskapet som uppstår löper inte bara parallellt, utan när vartannat i en ond spiral. Segregering blir inte bara demografisk, utan mental. Därav skiljer sig dagens utanförskap från det utanförskap som går att identifiera före 70-talet.

Selektiva personrån och våld mot räddningstjänst påvisar en strid mellan identiteter med etniska förtecken. Kriminellt beteende, kombinerat med specifikt lokalt språkbruk och stil bland förortens ungdomar, vittnar om en starkt subkulturell särprägel. En subkulturell särprägel som stundtals utmynnar i alarmerande beteendemönster, så som Lamottes erfarenheter redovisar om. Vill vi nå framsteg i kampen för att alla ska kunna växa upp med goda förutsättningar oavsett bostadsort i Sverige, måste vi våga erkänna de problem som finns, och på alla dess plan och variationer. Förnekelse är att börja i fel ände.

Annonser

6 kommentarer

Filed under Politik

6 responses to “Problemen i förorten

  1. Jag håller med dig i din analys, även om det nu är tack vare mina subjektiva erfarenheter. Vi kom till Sverige i början av 70-talet och trots att föräldrarna båda hade arbeten så var vi ”fattiga” – enligt den nydefinition som används idag. Men bra mycket ”rikare” än i Finland.

    Då bodde vi i betongghetton och ”kände oss utanför samhället” Nog för att vi var många invandrare men aldrig fler än svenskarna i ett område eller skolan. Till skillnad från idag. Sådant sätter sig i gruppmentaliteten. I vårt fall så integrerades vi tack vare att vi umgicks med de som redan bodde här och kunde koderna som finns i ett samhälle. Mycket underlättades dock av att vi var kulturellt närbesläktade, så kulturchocken var försumbar.

    Det är detta som är det stora problemet med den form av invandring som förekommer idag. Politikerna tar ingen som helst hänsyn till socialpsykologiska verkningar. Man lever i en föreställning om att alla människor är kopior av varandra och att problem bara handlar om att den ena gruppen ”inte förstår” eller är ”främlingsfientlig”. Att människor närmast på ett sovjetiskt sätt går att pressa in i den mall politiker önskar att människor var som.

  2. Jag är ingen egen erfarenhet av att invandra till Sverige. Däremot tog mina farföräldrar tillfället i akt och lämnade Titos Jugoslavien under vågen av arbetskraftsinvandring till Sverige på 1960-talet. På den tiden var det nödvändigt att fort komma i arbete och eftersom det var så mycket färre med utländsk bakgrund i Sverige, och man tvingades lära sig både det talade språket och det kulturella språket.

    Man ska vara försiktig med att göra förenklade jämförelser med situationen idag, men en stor skillnad från då är att man idag i flera delar av landet kan bosätta sig så segregerat att man utvecklar alternativkulturer till den svenska. Och då i mer omfattande grad än hur man firar traditioner och högtider (vilket inte sällan lyfts fram tillsammans med religion och hudfärg som enda kulturella skillnad).

    • Mina föräldrar var segrerade med andra finnar, de umgicks aldrig med svenskar. Däremot vi barn, tack vare att vi invandrare var i minoritet i skolor och arbetsplatser, blev integrationen naturlig och vi blandades med svenskar på ett naturligt sätt. Jag vet inte vad du menar med ”förenklade jämförelser” men du kan kanske utveckla vad som är förenklat i det som jag av erfarenhet (retrospektivt) ser som fullt logiskt.

      Vad jag aldrig sett är en diskussion om är hur det kommer sig att invandring genom mänsklighetens historia har fungerat så bra jämfört med idag. Visst, vi blev sedda ”ner på” för att vi var just finnar, invandrare har alltid setts ner på oavsett vilka länder det handlar om, men hur man tacklar det som grupp är det som gjort att invandringen har fungerat. Genom mänsklighetens historia har det aldrig någonsin existerat någonting som påminner om dagens, låt oss säga ”politiska korrekthet”. där några personer anser sig veta bättre än alla andra (och människans historia) har sån makt som de har idag. Dessa sociala ingenjörer med sina artificiella sociala konstruktioner är det stora problemet vi har i samhället, inte invandringen eller invandrarna.

      • ”Förenklade jämförelser” var i direkt riktat gentemot dig, utan snarare attityder som uttrycker en slags tro till att beslutar man imorgon om att assimilation ska råda så löses alla problem. Assimilation är till stor del en naturlig process som följer av att man rör sig i miljöer som domineras av en viss kultur, och på flera platser är svensk kultur inte längre dominerande.

        Mina farföräldrar och kanske ännu i större grad min far, hade förmånen att integreras tidigt, men då måste man beakta att migrationspolitiken såg väldigt annorlunda ut än idag.

      • Det är just det, invandringspolitiken såg annorlunda ut.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s