Mangs och vansinnet

Bild

Idag kunde man läsa att Mangs erkänner att där finns rasistiska motiv bakom hans dåd, och att han hoppades sätta en revolution i rullning – lite i stil med Charles Manson. För en neutral betraktare ter sig vetskapen om motiven kanske som tämligen mindre intressanta vid denna typ av vansinnesdåd. Enskilda galningar har troligtvis existerat genom alla tider, som en anomali bland politiskt motiverade dåd, vilka annars inte sällan är organiserade. Ofta rör det sig om långsökta eller irrationella motiv kopplade till en orealistisk omvärldsuppfattning. Kanske är det därför de gör sig bättre som eminenta undersökningsobjekt för psykologin. På senare år: Oklahoma-bombaren, Una-bombaren, Breivik, för att inte tala om de många skolmassakrerna. Vari ligger drivkraften? Finns det ett mönster?

Ett ständigt återkommande drag bland vad som ofta benämns som ensamma galningar, tycks vara oförmågan att identifiera sig med den närmaste omgivning, en tendens att isolera sig, och framväxten av orealistisk världsbild och en narcissistisk självuppfattning att man besitter krafter att förändra världen till det goda. En för oss märklig identifikation med seriealbumens superhjältar, och en inte sällan lika svart-vit bild av gott och ont. Man ”drar på sig kostymen och ger sig ut för att rensa staden på ont”, antingen för att offren förtjänar detta i någon abstrakt mening, eller att ändamålet kommer helga medlen.  Själv betraktar man sig som hjälten som offrar sig för det rätta i en värld av fel. Vad ligger bakom en sådan verklighetsuppfattning?

Man ska inte förenkla den psykologiska komplexiteten, men det går inte att undvara fråga sig hur vårt samhälle föder dessa karaktärer eller inte. En utbredd ensamhet som förestår osund isolation, ständiga krav på individens självförverkligande i en konkurrensutsatt värld, och den teknisk-virtuella utveckling som föranleder både bilden av ett kändisskap ett steg bort och spridningen av andras historier, andras heroiska dåd. Kanske triggar ett mentalt utanförskap en strävan bland en del människor med dysfunktionell psykisk hälsa att, genom vansinnesdåd, förverkliga bilden av sig själv som historisk storhet, i en omgivning som negligerat en för längesen. En form av Napoleon-komplex.

För oss som befinner sig utanför Mangs hjärna kommer dessa frågor enbart få spekulativa svar. En del kanske inspireras, såsom Mangs möjligtvis en gång inspirerats av en förlaga. Andra använder kanske informationen om dåden till att förstärka en egen cementerad bild av ondska, detta extremt lilla urvalet till trots. Men den enda som kan svara med säkerhet är Mangs själv.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Psykologi

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s