Genusvetenskapens berättigande

Försökte på nytt pröva lyckan på SVT-debatt, med mindre lyckat resultat. Men kan förhoppningsvis vara av intresse för läsaren att publicera här ändå.

Några dagar tillbaka skrev Aisha Susanne Lundgren en artikel som uppmärksammade, enligt henne, behovet av aktiv normkritik redan i förskolan. Som inte sällan när ämnet normkritik behandlas utifrån teorier kring genus och intersektionalitet blev tonen i kommentarsfältet övervägande skeptisk och stundtals upprörd. Det väcker vissa funderingar kring genusvetenskapens framstående position i analyserandet av dagens samhälle och frågan om vilka normativ som ska ges företräde i utvecklandet av framtidens Sverige. Även om Aisha och en rad andra skribenter på SVT-debatt nu valt att lyfta fram frågan kring förhållandet mellan normkritik och genus, så är jag nog inte ensam om att sakna en mer omfattande debatt kring vad som gör anspråk på att sätta sin prägel på allt från förskoleundervisning till akademisk forskning och utformandet av samhällets olika institutioner.

Särskilt frånvarande i den offentliga jämställdhetsdebatten har en diskussion varit kring varför likhetsfeminismen i Sverige blivit vedertagen framför den alternativa särartsfeminismen. Inte heller tycks man ha bemött den kritik som representanter för andra akademiska discipliner fört fram rörande att genusvetenskapen skulle sakna tillräcklig stringens i sin metodologi för att betraktas som vetenskap. Parallellt med nämnda kritik röns viss tvivel om disciplinens objektivitet och ideologiska opartiskhet.

Om vi för vidare resonemangs skull utgår från att kritiken är berättigad, då följer givetvis spörsmålet huruvida en disciplin som tolkar data utifrån ideologiska glasögon och bedömer teoriers giltighet enbart utifrån koherens med en rad tvivelaktiga grundantagande, ska beredas utrymme att agera utgångspunkt inom flertalet samhällsfrågor. Frågorna som väcks är många och berättigade, men förs allt för sällan fram i det offentliga rummet. Istället framhålls bilden av en utbredd konsensus, enbart stört av ett fåtal dumdristigt reaktionära kritiker. En kvävande tystnad omger ämnet.

Vill vi då upplösa traditionella normer? Är det vedertaget att normkritik i den radikala mening Aisha pekar på är nödvändigt medel för att uppnå ett jämlikt samhälle?  Finns det en allmän uppfattning om vad jämlikhet är? Frågor som dessa gäckar oss alla, men lyfts sällan fram varken i partipolitiska debatter eller som stående punkt i ett partiprogram. Inte heller bland tidningsledare eller etablerade skribenter går att finna någon övergripande debatt. Det gör det svårt att känna av opinionsläget och bedöma hur faktiskt representativa den typen av idéer Aisha lägger fram är bland befolkningen. Den radikalt progressiva idélära som idag berör så många lager av samhället är därmed ur demokratisynpunkt anmärkningsvärt höljd i dunkel.

Vem är det som tillhandahåller genusvetenskapen dess förtroende att oberoende tolka, skissera och förändra samhällets normer och utformning? Vilken inneboende egenskap gör den mer lämpad att analysera och kritisera våra riktlinjer för vad vi anser rätt och riktigt, framför andra teoribyggen?

Detta är alla frågeställningar som inte bara är rimliga att ställa som medborgare i ett demokratiskt samhälle, utan också frågeställningar som är nödvändiga för att förstå det politiska beslutsfattandet. Rimligtvis är det också även där debattens startpunkt bör ligga.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Feminism, Politik

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s