Dan Park: Why so serious?

Många skulle kanske förknippa Dan Park med pueril provokation. Att det rör sig om en man som försöker bada i ljuset av uppmärksamhet för varje försök att reta upp kredi och pleti. Och nåväl, kvaliteten på hans verk skiljer sig givet åt. Men nog bör man ändock betrakta honom ur ett större perspektiv. Han är genom sitt mod och ovilja att vika ner sig trots allt en heroisk kraft i ett samhälle av kränkta förbudsivrare.

I en tid där varje konstuttrycking, ja även talekonstens och skrivkonstens, måste åka slalom mellan genusvetare som lägger allt under sexismlopen avsett att finna minsta spår av långsökt misogyni, religiösa fundamentalister som blir blodslystna av det mesta som kan beröra deras heliga Gud, nazister med yxan i högsta hugg att pulvrisera ”perversiteten” i modern konst, antirasister som blir som små molokna barn som fått sin leksak bestulen så fort man gör något som strider mot deras rigida världsbild, exempelvis skämtar om neg…sva…afrosvenskars slaveribakgrund, blir han en frisk fläkt. Inte minst bevisar han ju gång på gång sin egen tes, om människors för stora ego som tar allt på största allvar, alltid, i högsta mån. Men inte bara nöjer han sig där inte! Han gör det dessutom gång på gång med en oslagbar sarkasm, som får nypuritanerna att toppa byxorna och framstå som de fånar de verkligen är.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Konst, Kultur

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s