Arnstad och ännu en domedagsprofetia

Arnstad ger oss som många gånger tidigare roande lektyr i form av en ännu ett pekoral om fascismens återkomst i ragnarök. Med utsmyckade väderkvarnar ger han åter oss en dramatisk inblick i hur tidens ofrånkomliga cyklicitet leder in oss i cynismen. Dagen till ära uppmärksammas SD och övriga europeiska gelikars historiska likheter med dåtidens marscherande svart- och brunskjortor, på ett sätt enbart den intellektuellt främste med sin sylvassa blick för detaljer, kan identifiera. Arnstad tar här fram hela artilleriet av ett och ett halvt års studier för att belysa ödets nycker. För den tvekande skeptiker dessutom med en övertygande hänvisning till ”internationella forskarelitens” obrutna konsensus kring frågan. Fascismens uppkomst och ideologiska unikum som är kanske ett av modernismens fortfarande mest komplexa fråga att besvara, simplifieras här till sådana enkelhet att vem som helst kan förstå varje ord. Det är nästan för bra för att vara sant, eller har Arnstad kanske missat att ens fråga sig vad fascismen en gång var och i vilken miljö den uppstod?

Fascismen växte fram som en motståndsrörelse till bolsjevismen som spred sig runt om i Europa i den kaotiska mellankrigstiden. Sitt starka fäste bland veteraner från första världskriget, präglades av militärism, heroism och esoterisk nationalism, spred sig snabbt vidare till förskräckta borgare, som med ryssarnas slakt på sitt lands nobless i bakhuvudet, ville stävja liknande händelser som den ryska revolutionen att äga rum i övriga Europa, och lockade slutligen även då kuvade grupper som såg en chans att vinna inflytande genom att rida på fascismens tredje väg mellan den klassiska höger-vänster-dikotomin. Men den var även på många sätt en förlängning av den tidens starka biologism, rationalism, vetenskapsoptimism och teknologiska utveckling, som några år tidigare föranlett ett massmobiliseringskrig, som för att hänvisa till Jünger, utfördes såsom det stora materialslaget, som med andra ord för första gången i stor upplaga sköttes av maskingevär, gasanfall och flygräder. Den var också ett resultat av religionens försvagade i Europa och det framväxande behovet av kollektiva förklaringsmodeller att ge mening åt och förstå vår värld. Ett tomrum som ideologierna kom att fyllde ut, med sin mystiska geist och storartade idéer att fylla ut livets frågor och svar. Det i kombination med en autokrati, med sina kejsare och furstar, som rämnade och förändrade synen på statsledaren, från den isolerade monarken till den skrikande agitatorn på torget.

Och nu, som ni kanske märker, skrapar jag blott lite nätt på ytan av fascismens historiska framväxt under enligt mig modernismens sista starka andetag (självförtroende gick helt ur efter andra världskriget). Givetvis kan man fortsätta spinna vidare på tråden. Tsarens undergång i Ryssland, Habsburgska riket sammanfall och Tysklands, för den tiden Europas kulturella vaga, försmädande nederlag som säkert försatta övriga Europa i djup förvirring. Tidens stora idéer med, darwinismens tolkningar kring livet som en kamp för överlevnad, och den starkes rätt över den svage, Hegels dialektik och historicism, med sin släng av fatalism. Ämnet är så djupt komplext att det knappast går att avhandla i ett simpelt inlägg. Men det föranleder mig ändå att undra vad som får Arnstad, och övriga ”internationella forskningseliten”, att med sådant självförtroende dra så självklara paralleller mellan den fascismen som frodades i första världskrigets köldvatten, och de partiuttryck för den antimultikulturalistiska tanken som i dag sitter demokratiskt valda i diverse parlament. För många andra tycks nog blotta begreppet ”fascism” nämligen vara en anakronism i postmodernismen. Något väldigt avlägset i ett Europa som inte ens vågar tro på sina egna grundpremisser längre, och där Faust radikala avtal med Mefistofeles, som inspirerat så många klassiska tänkare och författare under årens lopp att kasta ljus över den västerländska andens hela tankesystem, generation för generation nu kommer att blekna ut i total oförståelse.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Politik

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s